* Sömnlös *
När jag skulle lägga mig igår kväll, så upptäckte jag till min förskräckelse att min nya ring, som jag fick av Roine i födelsedagspresent, inte satt på fingret..... PANIK! Tankarna snurrade och sist jag såg den var på träningsbänken på gymet, där även vigsel- och förlovningsringen hade legat men de satt nu på fingret. Förbarmade mig själv och jag kunde inte fatta att jag kunde vara så dum att lägga ringarna där. Barn och framförallt Wilma, älskar ju ringar och nu kan den ju ligga vart som helst bland alla saker i gympahallen. Tänk om jag ändå satte på den på fingret, eftersom jag har de andra och har tappat den? Eller tänk om Sandra fick tag i den och svalde den....? Läskig tanke....
Letade igenom väskan två gånger innan jag lade mig och en gång efter att jag lagt mig. Övervägde att åka upp till hallen men tanken på hur mörkt det är där, alla konstiga ljud från fläktar och grejor, för att inte tala om alla mördare och våldtäktsmän som kan befinna sig i byggnaden klockan ett på natten, fick mig att avstå.
Jag gick jag igenom påsättningen av de andra ringarna noggrant, för att få fram en minnesbild om vart den försvunna ringen var då..... Tillslut kom jag fram till att den bara måste ligga kvar på bänken, för jag hade en bild av att ringen låg bredvid de andra och jag hade inte mitt träningsprogram med mig hem så de måste ligga där tillsammans. Annars kan den ha hamnat bland pingisbollarna eller bland tennisracken eller bland klubborna eller......... sedan somnade jag.
Åkte iväg vid halvnio i morse och sprang in till gymet och där på bänken låg den och väntade på mig och nu sitter den på fingret. Lättad är bara förnamnet. Lovade mig själv i natt att om jag skulle hitta ringen, så ska jag aldrig ta av den igen. Undrar hur länge jag kan hålla det ;-)
När ringen var hittad så kunde jag lugnt smita in på jobbet och ta en snabbresa till Solarieholmarna. Somnade som en stock efter nattens grubblerier och efter en halvtimme kunde jag kliva upp och konstatera att den bländvita, nästan genomskinnliga huden var ett minne blott.
Nu ska jag ut och plantera och invänta solen!
Letade igenom väskan två gånger innan jag lade mig och en gång efter att jag lagt mig. Övervägde att åka upp till hallen men tanken på hur mörkt det är där, alla konstiga ljud från fläktar och grejor, för att inte tala om alla mördare och våldtäktsmän som kan befinna sig i byggnaden klockan ett på natten, fick mig att avstå.
Jag gick jag igenom påsättningen av de andra ringarna noggrant, för att få fram en minnesbild om vart den försvunna ringen var då..... Tillslut kom jag fram till att den bara måste ligga kvar på bänken, för jag hade en bild av att ringen låg bredvid de andra och jag hade inte mitt träningsprogram med mig hem så de måste ligga där tillsammans. Annars kan den ha hamnat bland pingisbollarna eller bland tennisracken eller bland klubborna eller......... sedan somnade jag.
Åkte iväg vid halvnio i morse och sprang in till gymet och där på bänken låg den och väntade på mig och nu sitter den på fingret. Lättad är bara förnamnet. Lovade mig själv i natt att om jag skulle hitta ringen, så ska jag aldrig ta av den igen. Undrar hur länge jag kan hålla det ;-)
När ringen var hittad så kunde jag lugnt smita in på jobbet och ta en snabbresa till Solarieholmarna. Somnade som en stock efter nattens grubblerier och efter en halvtimme kunde jag kliva upp och konstatera att den bländvita, nästan genomskinnliga huden var ett minne blott.
Nu ska jag ut och plantera och invänta solen!
Kommentarer
Trackback