josefine

Idag var det föreläsning hela förmiddagen och vi fick se olika offer perspektiv. 
Första halvan handlade om kvinnans perspektiv, hur kvinnor handlar/agerar mot och hanterar en man som misshandlar och varför det sker. Vi fick även veta hur mannen oftast går till väga och hur förhållandet fungerar, så kallade våldshjulet.
Anna, som föreläste, talade även om hur kvinnan mår och känner sig, vilka tankar som rör sig i huvudet och varför kvinnan gör som hon gör. För oss kan det verka helt knäppt att man går tillbaka och att man tillåter sig själv bli utsatt för sådana hemska saker. Hon gav oss redskap som vi som poliser kan använda oss av för att hjälpa, underlätta och göra ett bra jobb.  
Anna besitter den här kunskapen för att hon själv har varit utsatt för detta i tre och ett halvt år och hon kunde lika gärna varit död idag.......

Efter en kafferast fick vi se barnens perspektiv. Lotta från Alla kvinnors hus tog oss in i barnens värld, hur de kan reagera om de tex har en pappa som misshandlar mamman och ibland barnen. Hon talade om vilka olika roller, beteenden som barn tar på sig för att skydda och bevara deras familjehemlighet och för att pappa inte ska bli arg och slå. De olika rollerna hon gick igenom var hjälten/den duktiga, rebellen, tapetblomman och clownen. Det var lite läskigt, för jag kunde verkligen känna igen vissa beteenden från andra barn under skoltiden. Även Lotta gav oss viktiga redskap som vi ska använda oss av.
Lotta har, precis som Anna upplevt det hon berättar om, hon växte själv upp med våld i familjen. Usch, det är ju fördjävligt att barn ska behöva utsättas för detta!!!!

Jag tycker att det var två jättebra föreläsningar om saker som är så fruktansvärt viktiga. Ett stort tack till dem båda, för att de kom och delade med sig av sin kunskap.

Lunchintag och sedan var det dags att rädda barn som satt något i halsen, inte andades eller saknade puls..... det vill säga akutsjukvård på schemat och HLR på barn. Vi fick se en filmsnutt där en flicka sätter en godisbit i halsen och hur henne smamma hjälper henne. Sedan var det muntlig information innan vi själva fick öva på små bebisdockor. Detta är verkligen viktigt, för gör vi fel så kan barnet dö... En trygghet för mig själv som mamma. Jag trodde att jag kom ihåg det som de berättade på bvc när mina älsklingar var små, men det var inte mycket av det praktiska som fanns kvar.

Sedan var det bara tåget hem och få i sig middag. Jag har inte gjort något speciellt efter det, lagt pussel med Elias och unnat mig en tv-kväll ;-)