josefine

När jag satt på tåget hem så ringde Wilma och undrade om jag skulle komma hem snart. Hon berättade att hon hade ringt själv och vi pratade en stund. Det var riktigt mysigt. Jag stannade på Ica på vägen hem och då ringde hon igen, för att höra om jag köpte en ny tandborste åt henne ;-) 
Väl hemma blev jag mottagen med en bamsekram och jag sa att jag tyckte att hon varit så duktig som kunde slå mitt mobilnummer som står på hennes lapp på kylen. Då svarar skruttan att hon inte alls använt lappen utan att hon kan nummret utantill varpå hon rabblar upp det..... Snacka om förvånad mamma och samtidigt stolt sådan.

Har inte hunnit med så mycket ikväll. Kom hem strax efter sex, så det har blivit middag, semlor och tv för hela slanten. Det har varit skönt, för jag känner att en förkylning håller på att sätta sina klor i mig. Snorar och huvudet dunkar.... vill inte.....

Såg på Desperate... och gråtmild som man är så kunde jag inte hålla tillbaka i slutet. Tårarna bara kom och jag tycker faktiskt synd om Susan. Det ä r alltid ngt som kommer i mellan henne och Mike, visst är man patetisk ;-)

Dags för Rajraj och sedan sängen. Tidigt i morgon igen, fast det känns bättre nu för att det börjar ljusna. När vi åker till dagis klockan sex, så är det inte nattsvart längre och det gör mig och barnen piggare och det kommer ju bara att bli ljusare och ljusare.