josefine

Då så, äntligen lite lugn och tid över för mig själv.
Nu har jag varit gräsänka i snart två veckor och det har gått hur bra som helst. Gräsänka eller gräsänkling, borde ju vara änka då jag inte hade något som dinglade sist jag kollade ;-)) Smakar man på ordet, så låter det faktiskt lite konstigt. Undrar egentligen vart det kommer ifrån, fotbollsfruar? Jag kan då inte identifiera mig med någon som förlorat gräs, även om jag sätter fantasin på högvarv ;-)) Snarare som ensamstående, skiftarbetande tvåbarnsmorsa som av ren utmattning somnar vid nattningen av hennes hjärtan men tvingar sig sedan upp för att ta kvällspromenad med hunden.

För gräsänkamamman har det  som sagt gått hur bra som helst. Mamman får gå upp lite tidigare i ottan för att hinna gå ut med krulliga hunden som ligger med benen i kors. Mamman väcker hennes snosande barn, slänger på dem kläder och stressar sedan iväg till dagis/skolan. Gräsänkamamman är helt förstummad över hur hjälpsamma hennes små stjärnor är på morgnarna. Måste bero på att mamman sade till de små att nu när pappan inte finns i huset, så måste vi alla hjälpas åt för att få allt att fungera på bästa sätt. Inte en endaste morgon har det varit utbrott för att något sitter fel eller för att någon inte vill. Det enda som får gräsänkamamman att ruttna är det eviga tjafset om vem som skall sitta fram i bilen.....

När gräsänkamamman kommer hem efter att barnen hämtats och något lättlagat införskaffats på affären, känner hon sig lugn i sinnet.  Eftersom mamman inte har några förväntningar på saker som ska ha skett i hemmet under hennes arbetstid, då pappan brukar vara hemma, så infinner sig aldrig den irritation som kan komma smygandes annars. Dammsugaren tas fram i ett svep och vips är det rent och fint på golvet igen. När diskmaskinen gjort sitt jobb,  tömmer gräsänkamamman den utan att känna att det är hon som gör det igen och det bästa av allt är att det är rent och avtorkat på köksbänkarna.

Eftersom gräsänkamamman inte har någon att dumpa hundpromenaderna på, så är det bara att ta alla promenader själv i både ur och skur. Detsamma gäller marsvinsburen, då gräsänkamamman måste göra rent varje vecka, till skillnad mot var fjortonde dag. Men mamman gör det utan omsvep och det känns inte jobbigt, för hon har ju faktiskt ingen val. Det vill säga förväntningar på att någon annan skall göra det finns inte.

Gräsänkamamman har infört ny kvällsrutin på vardagarna och de startar en halvtimme tidigare än vanligt. Tandborstning och pyjamas på och nu även tillåtelse att lägga sig i mammans säng, för det skall läsas saga. När sagan  är slut så släcker mamman lampan och hennes små gryn får somna gott i hennes säng. Vilket är raka motsatsen mot mammans annnars så bestämnda åsikt om att barnen ska somna i sina sängar men får komma över till henne när de vaknar. Gräsänkamamman måste nog ärligt medge att den annars så trånga sängen känns plötsligt stor och kall och att det då som gräsänka är väldigt skönt att ha sina älsklingar nära.

Gräsänkamamman har även insett att livet som just gräsänkamamma har medfört bättre sovrutiner, ja nästan lite kärringvarning skulle man kunna säga. Gräsänkamamman somnar utan några som helst problem tidigt på kvällarna. Inte ens hennes favoritprogram på tv'n kan få henne att hålla uppe ögonlocken, utan hon somnar antingen med barnen eller i soffan strax efter klockan 21. På lediga morgonkvistar väcks hon vid sju tiden av morgonpigga älsklingar och gräsänkamamman är minsann lika pigg hon. Hon förstår inte vad som sker, hon får sova längre men kan och behöver inte det. Mamman sätter på en av filmkanalerna och en film avnjuts i sängen innan hon går upp och gör iordning barnens second breakfast innehållandes äggröra. Döm om förvåning hos barnen när klockan inte ens passerat nio. ;-))   
   
Gräsänkamamman måste även medge att livet som gräsänkamamma är ganska skönt ett tag men efter en tid kommer det något sakta, smygandes och det blir starkare och starkare ju längre tiden går....
Den starka, duktiga och effektiva gräsänkamamman känner att det är något som fattas henne, något som hon inte är hel utan. En del av henne, som får henne att må bra finns just nu inte hos henne.
 
Det är saknaden som kommer över gräsänkamamman, saknaden att göra något kul tillsammans och skratta massor med pappan, saknaden att få skylla och bli irriterad på honom. Men störst av allt blir saknaden av närhet, få krypa in i pappans famn och bli omfamnad länge länge länge. Bara låta känslorna ta mamman med storm och strömma igenom kroppen med värme och hetta och sprida känslan av trygghet och kärlek.
 
När gräsänkamamman får en stund över för sig själv känner hon hur saknaden blir allt större ju längre tiden går, saknade efter hennes man, den man som betyder mest av allt i gräsänkamammans liv.
Nedräkning börjar, snart är han hemma igen...och han kan förbereda sig på att tre ivriga och klistriga plåster kommer att möta honom vid hemkomsten.