josefine

På dagen idag var jag ute i trädgården iklädd ett par jeans och en luvtröja. Jackan åkte av då det blev alldeles för varmt då jag klippte och sågade mina äppelträd. Började även en liten rensning av döda och bruna växter i några av rabatterna. Fåglarna kvittrade i bakgrunden och den underbara känslan av vår infann sig. Började drömma mig bort...tänkte på alla mina blomkrukor som ska fyllas med färgsprakande blommor och fick lite lust att ta fram några av utemöblerna. Snart så är det väl ändå dags med första kaffekoppen ute på altanen...

Nu när jag ska gå och sova, så ligger snön alldeles vit och blank ute på marken...
Kontrast,  javisst!

I samma veva som mamman blev sjuk, t.o.m natten till, så var det dags för lillskrutt att döpas. Det var inte bara mamman som var sjuk utan även bebis var superförkyld med snorig näsa, rinnande öra och hostig. Vi, pappan och mamman, har i sammförstånd beslutat att alla tre barnen ska slippa hålla sin far och gammelfarmor sällskap i underjorden och putsa koppar i värmen =) 

Med en kropp fylld med alvedon och en andedräkt värre än värst, så släpade sig mamman med sin familj upp till församlingshemmet och förberedde sig för kalaset. I snöstorm pulsades det sedan in i kyrkan minutrarna innan kyrkklockorna började slå. 
Bebis började med att bajsa i samma sekund vi alla satte oss på kyrkbänken och i samma takt som gudtjänsten närmade sig dopet så började hon gråta högljutt. Mamman gjorde sitt bästa att få henne glad genom att nästan gunga in i kandelabrarna bakom ryggen på henne. Tillsist var det bara för mamman att smita iväg lite fint i skymundan för blöjbyte. Lillskrutt somnade sedan till i mammans famn minutrarna innan det var dags för prästen att döpa henne. Hon började självklart gråta, tappade nappen i dopfuntet och blev då glad och ville plaska när hon såg vattnet. Blöt i håret och nydöpt så somnade vår Alva Ingrid Viktoria om igen.
 
Bebis underbara storasyskon och grannflickan var så modiga och duktiga då de sjöng "Theos sång" i kyrkan och med sig hade de David som spelade gitarr. Mamman blev varm och stolt.

Sedan blev det umgänge med nära och kära och bebis fick så fina presenter som hon tackar så mycket för.

Då så var den sista tabletten i penisilinkuren uppäten. Härligt!
Nu känner jag mig starkare än på bra länge och efter fyra långa sjukveckor, tycker jag verkligen det är på tiden.
Halsen är i prima form och nu gäller det bara att få kroppen att hänga med.
Nu får allt Järnaborna börja se upp, då det ska tempotränas med barnvagn och liten hund på släp =)