josefine

Visst är han hemma igen, den pusselbit som passar med min och som gör mig hel. Dagen kom tillslut, då han solbränd, supersnygg efterlängtad som få stog i dörrposten igen.  Vi slängde oss alla i hans famn och det kändes underbart. Japp, kan bara stolt konstatera att läckerbiten är min, ja mannen i mitt liv och jag vill aldrig vara ifrån honom så här länge igen. Känslorna sprudlade och vi kunde inte släppa taget om varandra på hela dagen och natten för den delen ;-))  

Elias tyckte att Roine hade ett nytt ansikte men efter ett tag då han vant sig så tjatade han hela tiden att Roine skulle titta sig i spegeln, för nu var det gamla ansiktet tillbaka ;-)) Förstår honom, för Roine var verkligen lysande superbrun.   

♥ ♥ ♥ ♥

Då så, äntligen lite lugn och tid över för mig själv.
Nu har jag varit gräsänka i snart två veckor och det har gått hur bra som helst. Gräsänka eller gräsänkling, borde ju vara änka då jag inte hade något som dinglade sist jag kollade ;-)) Smakar man på ordet, så låter det faktiskt lite konstigt. Undrar egentligen vart det kommer ifrån, fotbollsfruar? Jag kan då inte identifiera mig med någon som förlorat gräs, även om jag sätter fantasin på högvarv ;-)) Snarare som ensamstående, skiftarbetande tvåbarnsmorsa som av ren utmattning somnar vid nattningen av hennes hjärtan men tvingar sig sedan upp för att ta kvällspromenad med hunden.

För gräsänkamamman har det  som sagt gått hur bra som helst. Mamman får gå upp lite tidigare i ottan för att hinna gå ut med krulliga hunden som ligger med benen i kors. Mamman väcker hennes snosande barn, slänger på dem kläder och stressar sedan iväg till dagis/skolan. Gräsänkamamman är helt förstummad över hur hjälpsamma hennes små stjärnor är på morgnarna. Måste bero på att mamman sade till de små att nu när pappan inte finns i huset, så måste vi alla hjälpas åt för att få allt att fungera på bästa sätt. Inte en endaste morgon har det varit utbrott för att något sitter fel eller för att någon inte vill. Det enda som får gräsänkamamman att ruttna är det eviga tjafset om vem som skall sitta fram i bilen.....

När gräsänkamamman kommer hem efter att barnen hämtats och något lättlagat införskaffats på affären, känner hon sig lugn i sinnet.  Eftersom mamman inte har några förväntningar på saker som ska ha skett i hemmet under hennes arbetstid, då pappan brukar vara hemma, så infinner sig aldrig den irritation som kan komma smygandes annars. Dammsugaren tas fram i ett svep och vips är det rent och fint på golvet igen. När diskmaskinen gjort sitt jobb,  tömmer gräsänkamamman den utan att känna att det är hon som gör det igen och det bästa av allt är att det är rent och avtorkat på köksbänkarna.

Eftersom gräsänkamamman inte har någon att dumpa hundpromenaderna på, så är det bara att ta alla promenader själv i både ur och skur. Detsamma gäller marsvinsburen, då gräsänkamamman måste göra rent varje vecka, till skillnad mot var fjortonde dag. Men mamman gör det utan omsvep och det känns inte jobbigt, för hon har ju faktiskt ingen val. Det vill säga förväntningar på att någon annan skall göra det finns inte.

Gräsänkamamman har infört ny kvällsrutin på vardagarna och de startar en halvtimme tidigare än vanligt. Tandborstning och pyjamas på och nu även tillåtelse att lägga sig i mammans säng, för det skall läsas saga. När sagan  är slut så släcker mamman lampan och hennes små gryn får somna gott i hennes säng. Vilket är raka motsatsen mot mammans annnars så bestämnda åsikt om att barnen ska somna i sina sängar men får komma över till henne när de vaknar. Gräsänkamamman måste nog ärligt medge att den annars så trånga sängen känns plötsligt stor och kall och att det då som gräsänka är väldigt skönt att ha sina älsklingar nära.

Gräsänkamamman har även insett att livet som just gräsänkamamma har medfört bättre sovrutiner, ja nästan lite kärringvarning skulle man kunna säga. Gräsänkamamman somnar utan några som helst problem tidigt på kvällarna. Inte ens hennes favoritprogram på tv'n kan få henne att hålla uppe ögonlocken, utan hon somnar antingen med barnen eller i soffan strax efter klockan 21. På lediga morgonkvistar väcks hon vid sju tiden av morgonpigga älsklingar och gräsänkamamman är minsann lika pigg hon. Hon förstår inte vad som sker, hon får sova längre men kan och behöver inte det. Mamman sätter på en av filmkanalerna och en film avnjuts i sängen innan hon går upp och gör iordning barnens second breakfast innehållandes äggröra. Döm om förvåning hos barnen när klockan inte ens passerat nio. ;-))   
   
Gräsänkamamman måste även medge att livet som gräsänkamamma är ganska skönt ett tag men efter en tid kommer det något sakta, smygandes och det blir starkare och starkare ju längre tiden går....
Den starka, duktiga och effektiva gräsänkamamman känner att det är något som fattas henne, något som hon inte är hel utan. En del av henne, som får henne att må bra finns just nu inte hos henne.
 
Det är saknaden som kommer över gräsänkamamman, saknaden att göra något kul tillsammans och skratta massor med pappan, saknaden att få skylla och bli irriterad på honom. Men störst av allt blir saknaden av närhet, få krypa in i pappans famn och bli omfamnad länge länge länge. Bara låta känslorna ta mamman med storm och strömma igenom kroppen med värme och hetta och sprida känslan av trygghet och kärlek.
 
När gräsänkamamman får en stund över för sig själv känner hon hur saknaden blir allt större ju längre tiden går, saknade efter hennes man, den man som betyder mest av allt i gräsänkamammans liv.
Nedräkning börjar, snart är han hemma igen...och han kan förbereda sig på att tre ivriga och klistriga plåster kommer att möta honom vid hemkomsten.  

Barnen har somnat  i min säng efter att Basil Mus åter igen visat vilken mästerdetetektiv han är. Jag hann nästan inte läsa färdigt boken innan de små liven somnade. Det märks att vi haft tidiga morgnar...även jag hade mest av allt stängt igen butiken för idag och sussat ikapp med raringarna men Samuraj måste ju få komma ut......Har ju en tidig morgon imorgon igen...

Idag hade vi APT på jobbet där bland annat verksamhetsplanen för i år gicks igenom och vi fick ge synpunkter på hur/vad vi vill göra för att nå våra mål. Efter lunch var det dags att panga. Vi åkte till skjutbanan vilket var supernice i det underbara vädret! Tycker det är skitskoj att skjuta och önskar att vi kunde göra det oftare. Är ingen mästerskytt men det är ändå skoj. Först var det kompitensskytte eftersom alla inte skjutit upp ännu. Sedan fick vi skjuta efter en bana som instruktörena byggt upp. Det gäller inte bara att skjuta snabbt utan även använda alla hjärnceller. Det gäller att kommunicera med sin kollega, hantera vapnet säkert under förflyttningar, ta skydd och även få en bra träffbild. Det gick galant, jag och Annsan var i par och vi vann!!!! Nu vet jag inte om det var för att vi slätade av instruktören innan och att han tyckte vi var oerhört snygga. Vilket som, det skiter vi i, vi SEGRADE ;-))

Sedan har det blivit de sedvanliga rutinerna. Hämta älsklingar, handla (gudskelov fick jag en 50kr check fr. Ica igår), hem och ut med Rajraj, laga mat, diska undan.... Ikväll drog vi en runda i Järna och delade ut kalasinbjudningslappar till Wilmas  kompisar innan det var dags för pyjamas och saga.

  

Idag på jobbet hade vi planeringsdag. Vi började dagen med självskydd/fyspass, vilket vi vanligtvis har i slutet på dagen. All morgonbestyr med duschning, sminkning och plattångande var ju förgäves då det skulle svettas bort 90 minuter senare. Men men, snygg som fan var jag iallafall då jag drog på mig boxningshandskarna ;-)) Förmiddagen var superskoj och vi boxades så att energin sprutade ut ikapp med svettdropparna. Konstigt det där egentligen. Jag gör av med en massa energi och när jag sedan lämnar passet är jag fylld med mer energi än jag hade innan jag klev in i lokalen.... Visserligen ligger nog energin mer i huvudet och i mungiporna snarare än i kroppen ;-)) Vill ha mer sådana här pass, är så kul så kul!!!!

Efter välbehövlig lunch var det då dags att planera arbetstid och jag har nog fått ihop ett hyfsat schema som jag kan vara nöjd med. Övning ger färdighet. Än så länge har jag inte upptäckt några missar......

Imorgon har vi utbildningsdag och då ska vi bland annat ut och skjuta på skjutbanan. Ska bli riktigt skoj, bara träningsvärken lämnar mig ifred så att jag kan få upp armarna och orkar hålla emot rekylen::::::

Sov så gott alla! 

Ikväll när jag kom hem och öppnade brevlådan för att ta in posten, låg där något oväntat men alldeles vackert som var adresserat till mig. Det fick ett stort leende att sprida sig över mina läppar och spred värme i hela min trötta kropp. Det som låg i brevlådan, förutom de väntade och ack så trista räkningarna  var ett vykort med tulpanmotiv och jag som bara älskar tulpaner! Hade jag haft min kamera, som tyvärr befinner sig utomlands för tillfället, så hade jag tagit en bild och satt in här. Istället får ni avnjuta en favoritbild i repris.

♥ Tusentack käraste vän för din omtanke, för att du känner mig och vet vad jag gillar och behöver!!!!
Love U och kram på dig!!!  ♥

Schlagerkvällen var en succé. Jag, syrran och barnen inledde kvällen med barnens absoluta favorit, tacobuffé! Sedan dukades det upp med godis, chips, läsk och vin.  Uppsminkade och iklädda glittriga kläder och boan kring halsen hejade vi sedan fram våra favoriter. Vi hade lite olika åsikter om vem som skulle vinna i början, vilket inte var så konstigt då startfältet i år var superbra. I slutändan var vi alla i allafall  enade,  rätt låt vann. Efter finalen så somnade barnen en efter en och jag och syrran som kommit in i ett behagligt vinrus fortsatte kvällen med lite skitsnack och tv'tittande.

På söndagen vaknade både jag och syrran med ångest med tanke på allt vi svullat i oss ända fram till småtimmarna. Det var bara att hoppa i träningskläderna, sätta på en av hennes gympafilmer och börja förbränna i vardagsrummet framför tv'n. Sedan tog vi en promenad med en inte allt för rask takt  för att avsluta med ytterligare en film men denna gång med yogaliknade rörelser.

Efter att tacoresterna ätits upp under vår sena lunch, så packade jag och barnen ihop våra saker och begav oss sedan hem till Casa de Ristmägis.   

Nu så, äntligen här igen..... Ser nu ett mönster med tidsbrist vad gäller bloggen. Det är natt och eftermiddagsveckorna som gör att min huvudroll som mamma och bästaste husfrun tar all fria tid i anspråk och  så sängen såklart.

För att få lite förståelse så ska jag visa hur en helt vanlig dag ser ut då natten spenderats på jobbet. Slutar jobbet klockan 07.00 om det inte blir övertid vill säga. ( förra veckan var det övertid 3 nätter av 4). För att mannen jag delar säng med skall få lite sovmorgon, så fixar jag frukost och gör i ordning barnen när jag kommer hem vid 7.30 tiden. Klockan 8.10 skall Wilma senast vara på skolan och efter det tar jag Samuraj på morgon promis. Promenade sätter igång hungersmonstrena så väl hemma igen glufsas det frukost. Elias placeras sedan framför tv'n eller tv-spelet med uppmaning att inte väcka pappa om det är något viktigt och för gudsskull inte den nu dödströtta mamman som ser allt i en rosaskimmrandedimma. Klockan har nu närmat sig 09.00. När huvudet sedan läggs på kudden  faller de sminkade ögonlocken igen utan större ansträngningar och efter tre lätta andetag så sover mamman....

Hon sover djupt och skönt ända tills klocka 15.00 då hennes klocka rycker upp henne ur dvalan med sitt förskräckliga ljud som får alla hårsäckar att bukta utåt av fasa. Mammans ögonlock vill inte lyssna, vill inte öppna sig riktigt än utan tvingar mamman in i dvalan igen och det inte gårdagens smink som håller ihop dem. Denna gång är dvalan som tur var inte så djup, för efter en halvtimme spänns ögonlocken upp och manna sätter sig spikrakt upp som en pinne och tittar förskräckt på klockan. En snabb pust när hon inser att klockan "bara" är 15.30 och det är dags att tömma blåsan som är fylld till råge och kasta på sig kläderna för att hinna till dagis till klockan 16.00.

Hemma igen vid 17.00 och med sig har mamman två hungriga barn och en matkasse innehållandes dagens middag. Hon möts av hennes krullig ahund som med sin aögon visar att nu är det hans blåsa som är fylld till råge och att det trycker på där bak. In med ungar och ut på promis med hunden innan det är dags att ta på sig förklädet och ställa sig vid spisen. Medans maten puttrar på spisen så motionerar mamman mellan alla rum. Ner i tvättstugan, ta ur tvättadekläder och fylla ny maskin. Upp och röra i grutorna och ner igen för att sortera, hänga och upp igen med rena kläder och röra om i den nästan vattentoma pastakastrullen. I mellanåt är det medling och fredsarbete i vardagsrummet mellan rosa och blått. Den ena har visst slagits och den andra retats och så måste det nypas lite. Intalar mig att krigsherrarna i vardagsrummet bara är där tillfälligt och beter sig som de gör på grund av lågt blodsocker. Hivar in en tallrik med paprika och gurkbitar och den strategi fungerar. 
Tillslut är det dukat och maten står på bordet.  Äntligen matro och middagen intas i lugnt tempo och mamman får berättat för sig vad som skett under dagen och vad hennes små hjärtan har i tankarna.

Sedan är det hopp och lek medan mamman dukar av och tar hand om disken. En timmes ta det lugnt innan det är dags för pyjamas och nattning. Klockan är nu 20.00 och mamman som är tröttare än barnen, bjuder in dem på en saga i hennes säng så att de alla tre kan somna tillsammans. Mamman hör och känner varma andetag mot sin hals men själv kommer hamnar hon inte i samma djupa läge. Hon ligger kvar och vilar och försöker förmå hjärnan att släppa taget en stund med den är envis. Efter en stund när det börjar bli för varmt med barn slingrande runt sin kropp ger mamman upp. Hon stiger upp ur sängen och sätter sig framför tv'n. Tröttheten botar hon med tre stora koppar härligt kaffe. Klockan går nu i världsrekordfart och den närmar sig 22.20 med stormsteg. Nu kommer hennes älskade hem efter en hård arbetsdag och de pussas hejdå i dörren innan mamman tar hunden på kvällspromenad och sedan sätter sig i bilen och kör till jobbet.

Japp,  så här ser alltså en dag ut för en sådan som jag ;-)) 
Nu måste jag sluta. Har som vanligt ont om tid. Wilma ska hämtas från ett prinsesskalas om fem minuter... och jag och Elias skulle vara schlagerklädda och färdigpackade inför schlagerkvällen hos syrran...
That's me in a nutshell ;-))



     

Japp, då var det Wilmas tur att hänga över toalettstolen då.... men det fick moster Lotta ta hand om eftersom skruttan tillbringade natten där. Mitt lilla hjärta tänker då på sin mamma, då hon väljer att sova borta och bli sjuk när mamman ska upp supertidigt och jobba. Enligt syster yster så var det inte så farligt längre, utan Wilma verkar redan vara på bättringsvägen.

Efter Elias insjuknande så var det Lotta som sa till mig i luren att lite magsjuka inte skulle skada, så varsågod!!!! ;-))

Har nu jobbat färdigt för idag och blåskjortan har varit på då jag haft vakten. Jag har varit ut och rastat en upphittad hund, svarat i telefonen, hållt förhör samt skrivit in personer som var alldeles för fullirullan för att ta hand om sig själva. Nu skall jag  ut i garaget och försöka gno och putsa på bilen för fulla muggar. Ett halvår sedan sist, så skiten lär nog sitta......

Tjingeling!!!

Då var det dags igen då.....kräksjukan vill inte lämna oss ifred i år. Den håller oss med ett järngrepp.
Hoppas på att det är tredje gången gillt nu, för jag har ledsnat kan jag lova!

Strax efter klockan två i natt drog det igång för Elias och det kräktes nog en sex gånger innan magen var tom och inte kunde tömmas på mer innehåll. Jag lider som mamma vid dessa tillfällen, då de knapt får någon luft och den lilla luft som väl kommer in kommer sedan ut i någon form av gråt. Ja, samtidigt som de är så  duktiga som superhjältar och tar sig igenom skiten. Hoppas för fullt nu att inte vi andra i familjen blir smittade av detta pestliknade virus.....vill inte mer nu.

När jag ringde till dagis i morse berättade de att det gått magsjuka på småbarnsvadelningen i veckan och personalen hade visst ropat hej innan de var över bäcken, för de trodde att de stora hade klarat sig eftersom ingen hade insjuknat......ännu. Synd att de inte hade rätt den här gången, som de brukar ;-)
 
Men men, i natt var det visst inte bara lilleman som sett livet passera förbi i ultrarapid, utan det är fler av hans äldre dagiskompisar som tillbringat en viss tid med huvudet i toalettstolen och med vår erfarenhet säkerligen likt Elias, troligen har minst en dödstrött förälder med blålila påsar under de halvt öppna ögonen. Till råga på allt så ska det visst röra sig om en kraftig form av magsjuka.....

Nu börjar kampen med att få min älskling att äta igen. Han klagar på att han har ont i magen och trots mina förklaringar om att magen gör ont för att den är alldeles tom, så vill han inte äta något. Har försökt med allt, lagat nyponsoppa, brett favoritmackorna med favoritpålägg, erbjudit den sista drickyoughurten som de alltid annars bråkar om men inget har lyckats övertala honom att få ner det i stackars magen. .....

I veckan damp det ner ett kuvert utan avsändare i brevlådan adresserat till mig och Roine. Efter att nyfiket synat kuvertets fram- och baksida så kunde jag inte hålla mig utan slet upp det. Kände ju att det var något som låg i kuvertet och vad det var kan ni se här.... 



...en magnet att sätta på kylskåpet. Shit, vad nyfiken man blev nu då och vilken rolig grej att göra.
Hade mina aningar och började genast leta efter någon form av bevis. Något handskrivet eller kanske något hund- eller katthår har fastnat någonstans.... men icke. Funderade på hur jag skulle kunna avslöja min potentiella avsändare under det kommande restaurangbesöket med brudarna.... men det knepet behövdes inte för hon berättade själv.  
Det stundar nämligen bröllop mellan Jessica och Johan, hurra vad skoj!!!!! 

Lördagens familjefrukost, som är viktigt och ett urmysigt inslag hemma hos oss. Ägg och juice är ett måste på bordet och självklart kaffe. Barnen vill alltid tända ljusen som i sin tur medför bråk om vem som skall tända vad och efter lite medling och med ljusen tända på bordet,  så kan vi alla sätta oss och njuta. 

Hej och Hallå!
Måndag och jag har överlevt helgens strapatser, min ålder till trots. Var lite orolig innan ska jag ärligt erkänna. Det måste vara ett och annat år sedan sedan man körde på partyväxeln både fredag och lördag ;-) Som sagt var överlevt och med endast lite nack- och ryggömhet kvar efter söndagens säng/soffliggande  som kroppen inte är van vid. Har även lite dåligt samvete då kroppen igår skrek efter onyttigheter och fick som den ville men det ska det bådas bot på under dagens gympass.   

Fredagskvällen spenderades med mina bästaste brudar. Istället för att någon skulle behöva laga mat och ordna tjejmiddag, så hade vi beslutat oss för att gå ut och äta. "La Cantina" fick äran att ha oss som matgäster och det är något vi absolut inte ångrar. Urmysig italiensk restaurang och maten de serverade var underbart god. (Det vattnas i munnen på mig nu kan jag deklarera). Efter maten gick vi till en bar i närheten och tog oss en drink, innan det var dags att byta ställe och visa vad vi går för på dansgolvet.
Tack brudar för en toppenkväll, som vanligt!!! Glöm inte planerna för nästa gång, ser fram emot det.

Lördagskvällen spenderades också med ett gäng underbara brudar. Var bjuden på tjejmiddag med mina gamla arbetskamrater från Kungsörnen. Så himlans skoj att jag fortfarande får hänga på, tack! Vi lagade mat tillsammans, snackade om allt förutom sex (not..), kände på tuttar och partade på. Jossan var nog den som vann den ligan när kvällen led till sitt slut..... att man aldrig lär sig ;-)   

Söndagsmorgonen kom och väntan på att baksmällehuvudvärken efter gårdagens blandning av bål, rött vin, grogg ,cigg och vattenpipa skulle slå till började. Allt eftersom morgonen blev till dag så insåg jag med glädje att väntan var slut och att bakfyllemonstert lämnat mig ifred denna gång, härligt! Det enda som påminnde mig om helgens bravader var den trötthet som höll mig i trans större delen av dagen.

På eftermiddagen åkte jag till syrran, som hämtat barnen hos mamma och pappa. Hon bjöd på middag och bakisrösten till trots, så sjöng vi Singstar som värsta popartisterna och så att väggarna skakade. De stackarna på söndagspromenad utanför huset måste ha hört den vackra skönsången och snabbt travat förbi för att slippa ifrån plågan.

Satte mig framför datan i natt när jag kom hem för att uppdatera lite åt er kära läsare. Tyvärr så ville inte sk*tdatan samma sak, utan låste sig hela j*kla tiden. Så där miss i nassen efter ett arbetspass så kan jag inte påstå att tålamådet är det bästa, trots att jag har långt sådant. Struntade i alltihopa och jag och la mig och sov istället. Kanske rent av bättre ;-))
 
Nu har jag och Rajraj varit ute och sprungit en runda och jag har som vanligt ont om tid. Ska duscha och äta lunch på 40 minuter....

Ska göra ett nytt uppdateringsförsök ikväll, håll ut ;-))

Kram
 

Här hemma är det tyst och mörkt, endast mamman är vaken.......
Men skall bloggen hinnas med att uppdateras så får det bli denna sena timme.  Är nästan precis hemkommen efter kvällens arbetspass och kvällspromisen med Rajraj. Sängen lockar men är inte allt för trött eftersom kroppen inte riktigt ställt om sig efter nattveckan. 

I söndags tvingade jag mig upp efter fyra timmars sömn för att äntligen få gå på ett Me&I klädparty, som jag hört så mycket gott om. När jag stövlar in på partyt med håret åt alla håll och en kurrande mage, så har de precis börjat gå igenom klädkollektionen. Perfekt tajming, för inledning och bakgrund brukar ju vara så trist. Med mig hade jag Wilma och hon ville inte göra de andra filmtittande barnen i källaren sällskap. Istället ville min klädintresserade dotra sitta i mitt knä och viska, mamma den där vill jag ha, den också och den där kan Elias köpa osv.....
Efter att frukosten bestående av kaffe och fikabröd intagits och en beställning för fler hundralappar än beräknat, så var det dags att gå hem och mysa söndag. Beställningen bestog av en klänning och tröja till Wilma, en tröja och ett par jeansshorts till Elias och slutligen en klänning till mamman som bara inte kunde hålla sig. Hade det bara kommit in mer på mitt för jämnan barskrapade lönekonto, så hade beställnigslappen blivit bra mycket längre vill jag lova ;-))

Söndagskvällen avslutades i soffan framför reprisen av Efterlyst. Innan programmet var till ända,  sade kroppen tack och hej för den dagen och förlade mamman i sömn. Mitt i natten fick hon likt en sömngångare släcka ner i huset och ta sig till den väntande sängen och maken.... 
 
      

Födelsedagspiraten i full gång att öppna paketen....


Piratsystern på väg att jaga skatten.


Även pirater måste ha något i sina magar och här smaskas det på riktigt ordentligt på däck.

Nu har den trötta mamman vaknat upp ur den långa och sköna Törnrosasömnen. Mannen och barnen lämnade slottet för en dag, så mamman kunde sussa lugnt tills hon blev väckt av en redigt blöt puss i hela ansiktet. Denna gång var det dock inte en bedårande prins som lutade sig över henne och satte sina mjuka läppar mot  hennes, utan en lurvig hund som drog sin blöta tunga över hennes ansikte. Hunden tyckte det var dags för matte att kliva upp och hålla honom sällskap, vilket hon gör. 

På bänken i köket ligger påsen med naturgodis från igår och efter att ha grävt längst ner i påsen och fångat upp de sista bitarna, så tar mamman på sig ytterkläderna och tar hunden med på promenad.

Ute är det fint med snön som lyser vit och kristaller som glittrar mot en. Det knarrande ljudet från skorna är härligt men...dock lite för många minusgrader för mammans smak.  Endast tre till fem minus grader ger samma effekt ute och den nu rödkindade mamman skulle trivas lite bättre då. Men kylan gjorde susen för nu är mamman pigg som en lärka.

Hennes älskade äkta hälft har åter kommit till slottet. Med sig hade han en stor godispåse. Påsen började genast sitt förförarsnack: "Kom igen nu ät....ta en bit...det är gott...dina favvosar..smaka...mmmm".
Mamman stog på sig, för herregud hon måste ju få i sig lite mat innan ;-))
 Lillprinsen var självklart med och slängde sig i mammans armar medans prinsessan blev kvar hos kusinen.   

Nu ska mamman få i sig lite mat innan det är dags att bänka sig i soffan framför tv'n och kolla in veckans schlager. Sedan är det dags för mamman att ta på sig uniformen och fara till jobbet. Mamman har en stad och dess invånare att beskydda även denna natt ;-))

Önskar alla en trevlig lördagkväll!!! 

Inte visste jag att det var så många som vill läsa i min blogg.... Har fått komentarer och meddelande av alla möjliga, förlåt så mycket!!!! Dags att skärpa mig på en gång, jag lovar att jag ska försöka sätta mig ner oftare..... Ju längre tiden går mellan skrivandet desto svårare blir det att skriva, så jag skal försöka att det inte går så långt.

En resumé på svunna tiden: Julen har städats ut och nyinköpta gardiner har kommit på plats. Källaren kan man nu mer gå in i efter en storrensnig som heter duga. Kan visa bilder senare.

Elias har fyllt hela 5 år och haft piratkalas här hemma med 20 kompisar. Mamman pysslade med dödskalleprylar till inbjudningskorten,  sugrören, tårtan och skattjakten. Mamman jagade även chokladguldpengar och tillslut så fann hon dem i grannbyn.
T
vå nya familjemedlemar har flyttat in, Molly och Leah och de är två söta marsvin som huserar i sin bur inne på Wilmas rum. 

Har premiärtränat på Worldclass och jag älskar det!  
Vill bara ha mer tid att tillbringa där... Jag älskar deras duschrum, precis så vill jag ha det i mitt kommande badrum.

Har varit sjuk i två omgångar,  toalettmaraton varpå jag en gång inte nådde fram till mål.....fy sjutton alltså. Reste mig efter den förödmjukelsen och när självkänslan sakta blivit normal igen så insjuknade jag i  influensa med hög feber och även denna gång toaspringning. Hela familjen blev smittad och jag kan meddela att jag aldrig varit med om så stor toalettpapperåtgång i vår familjen.

Har även gjort soliga Karlstad osäkert då jag var och hälsade på Johanna, min klasskompis från polishögskolan. Hade en underbar helg med party och bakis vila i soffan utan barn.

Lite för stunden men nu måste jag faktiskt sluta. Proppmätt och fylld med pizza, jordnötsringar, cola och kaffe ska jag iväg och jobba. Sköt om er!
Kram i massor

Vill bara sova...är så trött.....

Är man knäpp som jag så är man, i natt gick det bara inte att somna.
Klockan 02 stängde jag av tv'n.....efter mycket påtryckning till mig själv och från mig själv
 Fram till klockan 03.30 låg jag och vände och vred på mig tills John Blund äntligen klarade av sin uppgift, vilket  var på tok för sent.

Hann inte ens få två timmars sömn innan den förbaskade och skrällande klockan började sitt förskräckliga  oväsen som får vilket hjärta som helst att hoppa upp i halsgropen och hänga kvar i evigheter. Detta skedde 04.50 och då var det var bara för den medvetslösa mamman att i blindo söka sig fram till badrummet och hoppa in i duschen för att kunna få upp ögonen. Dessa ögons lock är för den delen nere vid mina knän för tillfället, så detta blir det enda som skrivs idag.

Tack och Godnatt från mig.