* Småsnack *
Att sakta vakna upp ur koman efter nattens arbetspass är inte min grej. Här var det bara upp och ta tag i tvätten, som efter julens alla festligheter slagit rot och grott igen över hela tvättstugegolvet. Därefter lyssande jag på kroppens skrik efter frukost. Ganska skönt att känna hunger igen, det var ju ett tag sedan känns det som, efter allt julfirande med arbetande käkar. Det är väl just käkarna som varit den enda delen på kroppen som fått arbeta och alla kalorier har haft fritt fram att bosätta sig i mina fettdepåer. Vi har jobbat hårt med julresterna och nu är det inte mycket kvar, pust.
Är förkyld, ont i huvudet och halsen känns inte ok. Kroppen har sagt ifrån senaste veckan och jag har inte kunnat/velat träna. Vill inte att förkylningen bryter ut ordentligt så att jag inte kan gå till jobbet, vill ju jobba ;-)
Snart är det dags för nyår och det kommer med rasande fart, alltså dags att planera lite inköp.Är ju alltid ute i så god tid ;-) Vi ska som vanligt vara tillsammans och fira med våra grannar mfl. och det blir trerätters och grillning utomus. Vi gjorde det förra året och det var hur mysigt som helst. Ungarna sprang runt med tomtebloss och vi smällde lite småsmällare/raketer mellan vändningarna. Jag måste tyvärr lämna sällskapet vid tio-snåret, för att fira in tolvslaget med mina kollegor och ta hand om allmänheten under nyårsnatten.
Känner att jag måste sluta och skriva nu och ta mig upp till videobutiken. Vi har två filmer som skall lämnas tillbaka, dock en dag försent..... Glömde igår men barnen var mer än nöjda ;-)
Soo long!
* Bortspolad *
Idag bar det iväg tidigt för att vara oss och målet var HeronCity. Barnen hade fått biobiljetter av mobror i julklapp och självklart skulle de användas fortast möjligast. Syrran och Mia kom till oss och vi packade alla in oss i lilla pärlan, som när vi rullade ut från carporten måste varit maxlastad, med tanke på de kilon julmaten lagt på oss alla.
Barnen hade bestämnt att vi skulle se "Bortspolad" och trots att vi, som vanligt inte hann komma en halvtimme innan föreställningen, så fanns våra biljetter kvar. Vilket var en oerhörd lättnad med tanke på allt folk och att det endast fanns "dåliga" platser kvar.
Filmen var riktigt rolig och mamman hängde med i filmen trots att hon var på tolatten två gånger med en bajsnödig och sedan en kissnödig. Barnen skötte sig exemplariskt, till sin mammas lättnad. Senast de var på bio, så ville nämligen inte mamman kännas vid hennes älsklingar, som då var förbytta till olydiga små monster som gjorde allt man inte ska göra på bio. Efter den traumatiska händelsen har det varit biostopp för familjens barn men nu har de visat att de straffats tillräckligt och är mogna för bio igen. Underbart, för det är ju så mysigt och ganska enkelt att åka på bio tillsammans, ha kul och mycket uppskattat av barnen.
Nu ska jag springa över en snabbis till grannen Anneli, som ha tjejfest. Tyvärr måste ju mamman hoppa in uniformen senare ikväll så hon blir inte långrandig.
Hej och kram
* Utflykt *
* Juldagens bravader *
Efter 75 minuter övertid, var det dags för polisen att ta av sig och hänga in uniformen, byta om och bli mamma igen. Sakta på de isiga vägarna körde mamman hem medan nattens mörker långsamt blev till morgonljus. Hemma möttes hon av barnen som var på strålande humör och av pappan som var döende på grund av förkylning. Mammans hund var överlycklig, viftade på svansen och visste att nu skulle han få komma ut. Kopplet på och de promenerade ut medan morgonens friska luft fyllde deras lungor. Mamman kände sig pigg, trots att natten ägnats åt polisarbete som bestått i att ta hand om juldagens firare vars kväll inte blivit som planerad. Vissa hade fått i sig alldeles för mycket alkohol, andra kom inte hem utan tog bilar som inte tillhörde dem själva och några fick plötsligt lust att sparka och krossa fönster.
Efter den uppiggande promenaden kände mamman att hon kom in på andra versen. Hon slog på stort och dukade upp en brakfrukost med julens alla läckra matrester. Tomtegröt och skink-leverpastej-prickigkorvsmörgåsar för hela slanten. Självklart bjöds det på en vitaminspäckad och härligt orangefärgad färskpressad apelsinjuice, då tomten gav familjen en elektrisk citruspress i julklapp.
När alla lämnat bordet mätta och belåtna och de sista resterna åkt in i kylen igen, så kände mamman en längtan sakta ge sig till känna. En längtan till kudden och täckets sköna omfamning. Mamman sade tack och godnatt till alla och hon hann knappt börja nynna på refrängen innan hon befann sig i drömmarnas underbara land.
* Morgonfika *
Denna morgon har varit riktigt mysig. Som vanligt började den med julkalendern innan det var dags för påklädning. Wilma och hennes klass skulle gå till kyrkan direkt på morgonen. Den unga men ack så bestämnda damen ville ha skruvlockar, så det var bara för mamman att lyda och värma upp den nya locktången. Med skruvlockar och finkjol bar det så iväg och för ovanlighetens skull hade vi t.o.m. några minuter till godo.
Efter att Wilma lämnas, så var det dags för Elias och dagis. Till Elias stormförtjusning så skulle mamman äta julfrukost med honom på dagis. Efter en mycket trevlig frukost bestående av kaffe, julskinkasmörgåsar och trevligt sällskap, kunde inte mamman motstå sin sons bedjande blick när han bad henne stanna en stund och bowla med honom. Det blev både bowling, legobyggande och sångsamling, innan mamman tackade för sig och lämnade dagis med en härlig känsla i kroppen.
* Kärlek *
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Den 18 december år 1998, var den dag då flickan och pojken äntligen kunde visa sina rätta känslor för varandra. Känslor som hade funnits ett tag men inte fått tillåtelse att gro, utan istället förträngts av dem båda. När känslorna äntligen fått komma fram ovan jord så gick det undan. Flickan och pojken gav näring i massor och känslorna fortsatte att växa sig allt starkare och allt kändes underbart och så rätt.
Deras starka känslor för varandra växte sig så starka att de båda kände att de ville dela med sig av detta härliga. Efter lite gödning och omsorg, så grodde det ganska snart ett litet blomfrö. Blomfröet blev till ett otroligt vackert och underbart blomskott och som förde deras känslor till en nivå som de inte hade en aning om fanns.
Den 16 december år 2000, sa flickan och pojken ja till varandra i kyrkan, omfamnade av stearinljusens värmande, stämmningsfulla och romantiska sken.
Deras kära familjer och vänner var där för att dela och fira kärleken, deras kärlek till varandra.
Flickan minns den underbara känslan som om det var igår....
Allt eftersom blomskottet växte och blev till blomknopp, kände flickan och pojken att det var dags för ytterligare ett blomskott. De hann knappt tänka tanken innan ett nytt frö var sått och efter ett tag hade de tillökning i rabatten. Det nya blomskottet var inte av samma sort som det första men känslorna var lika starka och även detta blomskott var otroligt vackert och alldeles underbart.
Den 21 december år 2006, växer nu två friska och fina blomknoppar för fullt i rabatten. Flickans och pojkens känslor har inte börjat vissna, utan står fortfarande i blom. Visst har det funnits lite ogräs att rensa bort under säsongerna men mycket omsorg, näring och lite extra gödning har gjort att de känslor de en gång sådde har växt och blivit så starka att de klarar det mesta.
♥
* Katter*
Snälla, om ni funderar på att skaffa katt, hör av dig till dem eller ett katthem i närheten där ni bor och åk dit och titta. Man får komma och hälsa på hur mycket man vill och jag lovar att du hittar en underbar kelgris bland de som för tillfället bor där i väntan på en ny familj.
* Julhandling *
Eftersom det så ofta ekolåtande kontot blivit påfyllt idag i form av barnbidrag så bestämnde jag mig för att åka in till Södertälje igen och handla julmat. Självklart var jag inte själv utan hade sällskap av flertalet av Södertäljes invånare som tänkt precis likadant som jag. Snodde iallafall åt mig den sista kundvagnen med en annan kvinna hack i häl men med den erfarenheten jag har av stormarknader så hann jag slänga in min tia före henne. Sedan var det bara att gå in i affären och börja letandet, klämmandet och shoppandet.
När Jossan sedan lämnade Ica Maxi så hade hon mat för 500 kronor i kassarna och julklappar för 900 kronor..... Hm, men vadå, jag går på mitt Ica i Järna imorgon istället och köper resterande mat....för nu var det ju så bra erbjudande på de klappar som barnen så gärna vill ha ;-)
* Uppätet *
.....nu är ju nästan allt vi bakat slut så det är bara till att börja knåda mandelmassa igen,
för pepparkakorna får bli Mor Anna's.
* Queer-fest slutade i julfest *
Den annars så lugna tvåbarnsmamman slängde av sig jeansen och luvtröjan och iklädde sig rollen som den dominanta Svetlana. Svetlana lämnade huset vacklande på sina höga klackar och svartspacklad till max med lösögonfransar och läppar och naglar i rödaste röd, iklädd guldiga byxor i skinnimmitation, svart boa och nitbälte med diverse atterialjer.......
På festen bjöds det på underbar mat och trevligt mingel med utklädda tjejer och killar, den ena värre/roligare än den andra ;-)) När det var dags att fista röven och få en leksak var det dags för Svetlana att tacka för sig. Hennes chaufför för kvällen skulle åka hemåt och Svetlana ville inte ta sig hem från storstaden alldelse själv så hon följde med. Svetlana, som vid den här tiden fått i sig lite av de starkare dryckerna kände att hemmet inte lockade ännu, så hon beslutade sig för att hoppa av i Södertälje och gå på tvåbarnsmorsan julfest istället.
Svetlana, som var styrkt av drycken tog ett djupt andetag och klev in genom dörrarna till julfesten där tvåbarnamammans nya arbetskollegor var finklädda och hade ätit julmat.
Guldbyxorna lyste och boans fjädrar vajade och med ett leende gjorde Svetlana entré med atterialjerna nedstoppade i väskan ;-))
* Det strålar.... *
Inga silverkronor längre..... när jag nu mer jobbar så strålar och lyser ett par ståtliga guldkronor på mina axelklaffar istället och det känns toppen kan jag lova. Med andra ord så vill jag stolt tala om att polisaspiranten har gått och blivit polisassistent som bl.a innebär en tillsvidareanställning och mer lön. Kan man få en bättre julklapp tro? Till Jossan kom alltså tomten lite tidigare i år än han brukar och med sig i den röda och fint inslagna julklappen med tjockt guldband knuten med en stor rosett låg det ett jobb, en dröm som blev verklighet.....tack tomten!!!
♥
* Tärnan och nissen *
* Jul*jul*jul *
Tyvärr hinner inte mamman få så mycket tid över så att hon kan knappa på datan och uppdatera bloggen sin....
Nu har även alla tomtar lämnat de tråkiga kartongerna och kommit upp i dagsljuset och ger oss alla julkänslor.
Här bakas det marsipan för fulla muggar.....
Det blir både tomtar och skära grisar.
Och här har ni slutresultatet....
* Nattligt besök *
På söndagsmorgonen vid halvsju snåret vaknar den trötta mamman av att hennes barn rycker i henne vid sänkanten. Mamma mamma.....de pratar i mun på varandra och fort pratar de. För den trötta mamman är det omöjligt att få sina trummhinnor att vibrera rätt och tolka orden som forsar ut ur munnen på hennes annars så morgontysta älsklingar.
Mamman tvingar undan morgongruset ur ögonen och sätter sig vimmelkantig på sängkanten. Nu börjar de annars morgontysta barnen förstå att de har den trötta mammans uppmärksamhet och den äldsta av dem berättar högljutt och entusiastiskt att hon minsann hörde stegen i natt och för att mamman riktigt ska förstå så visar hon även hur det lät. Den yngste är lika exalterad han och avslutar den äldstas alla meningar med, jag också mamma.
Nu har barnen fått den nu mer klarvakna mammans fulla uppmärksamhet, har det varit någon huset säger ni? och mamman tänker på den nya fina tv'n.....
Ja, svarar de båda älsklingarna i kör och sedan är de igång igen. Den förskräckta mamman tvingar bort de otäcka tankar som kommer smygandes, hon koncentrerar sig och och kan tillslut urskilja några viktiga ord som kommer ut ur barnens munnar....strumpa....paket........
Mamman känner hur lugnet och värmen sprider sig genom kroppen och innan hon sakta lägger sig ner i sängen igen, så säger hon till dessa två hon älskar mest i hela världen att tomten varit och tittat till dem och att han måste ha tyckt att de skött sig exemplariskt och därför lämnat dessa julklappar i strumpan. Vem vet, om de fortsätter att vara så snälla så kanske han kommer tillbaka.....
* Tre pass kvar *
Idag hade jag min första planeringsdag på jobbet och med mitt blivande team. Dagen började med APT och precis som på alla andra jobb jag haft så tog det längre tid än planerat ;-)) Efter en stor kopp kaffe och stillat sug efter den mest underbaraste leverpastejsmörgåsen som finns på denna planet och som införskaffas på vårt café på jobbet, så var det då dags att planera. Det var handuppräckning som gällde och turordning och min arm gick upp och ner som en jojo. Det gick strålande och jag kunde jobba alla de pass jag ville och alla passen var med mitt team som är det bästaste!!!! Nybörjartur månne....?
Kan knappt fatta att jag nu bara har tre arbetspass kvar som aspirant!!!!!!!! Shit vad det här halvåret har gått fort, det är inget skämt. Nu skall man alltså klara sig på sina egna stockar till ben som assistent och inte göra några misstag.... Känns ändå skitbra, kan köksassistenten så kan nog jag. Jag står stadigt på jorden, rör mig snabbt om det behövs och jag kan låta som bara den. Mina kära kollegor har klargjort att de vet precis hur det känns och att de backar upp mig fortfarande, har de lovat iallafall ;-))
Slutsatsen av detta blajande är att på tisdag när jag tar på mig uniformen så är jag inte polisaspirant längre, utan har blivit en godkänd polisassistent!!!!!
* Bullmamma och kavelns återkomst*
Men nu har vi slagit på stort minsann och dragit på oss förklädena. Igår började hände det mest konstiga saker i Ristmägis resident. Familjens kavel fick äntligen se ljuset, komma upp ur lådan från mörkret som den har befunnit sig i i nästan ett år.... Det var ett kärt återseende och kaveln jobbade som bara den för att få till den perfekta tjockleken på pepperkaksdegen som mamman i familjen köpt på affären. Medan barnen i familjen glatt satte i kakformarna i degen, som i år fått tillskott av en krokodil och en ängel, och mamman förbrilt försökte få dem att sätta formarna tätt, så hann Kaveln tänka tillbaka på den tiden då han fick kavla förra ägarinnans underbara hemgjorda deg. Kaveln kunde nästan känna lukten från degen från förr och han mindes hur det kändes att rulla fram och tillbaka på den.... Plötsligt blev han uppryckt ur sina drömmar, nedspolad, torkad och innan han visste ordet av så låg han i lådan igen....
Idag var det hushållsassistentens tur att få se dagsljuset och i början var han lite förvirrad då han inte kände igen sig. Men efter att mamman i huset förklarat att det är samma ställe men att köket är omgjort så kunde assistenten ta det lugnt och göra sitt jobb så bra som han alltid gör. Lussebullsdegen blev perfekt och den underbara doften spred sig i huset. Mjölet flög, det knådades och barnen rullade lussekatter som om de inte gjort annat....
Barnen har gått från bakbordet och lämnat städningen till mamman....
Lussekatter blev det och dessa har Wilma gjort alldeles själv!!! Det verkar som om vi har en bagare i familjen tror den stolta mamman ;-)
Får det lov att vara en Lussebulle? Nybakade och med mjölk i glaset mmm....
* Ingen trafikare längre *
Sista dagen, efter slavarbetet med tvättning av bilarna, fick vi tre aspiranter bestämma vad vi skulle pyssla med, så det blev laserkontroller runt om i distriktet ..... vi måste ha åkt på någon form av skriva o-botsbehov ;-)) Sista jobbet på trafiken blev en trafikolycka där en 9 årig pojke blev påkörd av en bil. Som tur var så var det ingen fara med varken pojken eller de som satt i bilen. En ren olyckhändelse men det väcker så mycket känslor hos alla inblandade. Jag fick ta hand om den chokade kvinnan som kört bilen och jag gjorde mitt bästa för att hon skulle må bra och förstå vad jag ville få fram.
Dagen avslutades med avskeds- och tackfördenhärtiden tårta, samtal och vi aspiranter överlämnade ett inplastat papper med rim som jag satt och plitade ihop kvällen innan. Här kommer mitt lilla tacktal till herrarna.
Det gör ont när knoppar brister och när vi lämnar Thomas och Krister.
Som trafikare är ni de bästa, ni slår faktiskt de flesta.
Allmänheten ni tar med glans, ni nu gett oss samma chans
Ert trevliga och korrekta bemötande, tar vi med oss vid kommande bötande.
Vi är tacksamma för tiden med er, ni lite ber och mycket mer ger.
Vi har fått mycket kunskap i säcken, allt från TBL till vinterdäcken.
O-boten är nu mer vår bästa vän och det kommer definitivt skrivas fler än en.
Glöm ej att rekordet är vårt, 23 o-botar och annat ja vi jobbade hårt.
När vi nu möter en tillåtande av olovlig körning, vet vi precis vad som är i görning.
Vad som skall rapporteras och vem som får böter, vi nu med glans detta sköter.
Tiden hos er har verkligen gått fort, trafikkontroller och omhändertagana körkort.
Som förebilder vi polisbilen kör nu mer och detta är vad allmänheten nu ser.
Bäst att lätta foten på gasen, när vi skall ut med lase'n.
Nix pix, icke sa nicke, säger annars Thomas och Wicke.
Den reella hastigheten är den som gäller, så vi ej med polisbilen smäller.
Vi fått se SSK kämpa i skiten, för att nå upp till eliten.
Tänk vad chokladbollen gör susen, innan vi skall ut och jaga busen.
Av med hatten, vi bugar och bockar, Thomas och Krister......ni ROCKAR.
Ha det bäst och tack som fan, önskar Mattias, Jonas och Jossan
* Adventsstjärnan *
Nu så hänger den äntligen i fönstret, min underbara stjärna som ger mysafktor till max......
Springer och tittar till den flera gånger om dagen, bara för att få känna myskänslan....
Kunde ju inte låta bli att titta om det fanns någon stjärna kvar i fredags och se vilken tur jag hade, för den var slut! Så hade jag inte köpt den när jag gjorde, så hade det inte blivit någon ny släktklenod som kommer att få hänga med länge, med tanke på hur många år det tog att få ändan ur denna gång;-))