* I magen *
Ville inte att tiden skulle ta slut, ville se mer och länge trots att vi var där i över 40 minuter ;-) Jag njöt då allt såg bra ut och bebis växte som den skulle och allt satt där det ska vara placerat i en frisk liten kropp.
Jag är ju som jag är, så jag har varit lite orolig då jag mått så himlans bra.
Hur kan man vara gravid då??? Knäppt, ja jag vet.
Nu har i alla fall de flesta hjärnspökena tystnat liksom snacket bland kollegorna att det bor två i min mage ;-)
På skärmen såg det ut som bebis pussade på moderkakan ibland och några fina vinkningar kunde h*n bjuda på. Något nytt för denna gång, något vi inte gjorde när våra andra två sparkade i magen var att fråga om det är en flicka eller pojke där inne. Barnmorskan var inte helt säker, då bebis ville ha sina ben böjda och ena handen i mellan ibland, men hon vände och vred och talade om för oss vad hon kunde se.
Så nu vet vi och jag längtar till att tiden ska gå så att h*n kommer ut!!!
* Välkommen sol *
Sol, sol, strålande sol. Så var den äntligen här.
Den värmer knoppar som kroppar och lyser upp tillvaron med sina strålar.
Tyvärr har inte dessa strålar nått fram till min allt för bleka kropp. Då jag jobbat eftermiddag, har jag fått nöja mig med att trånande se strålarna reflektera i husväggen utanför fönstret bakom dataskärmen. Med avundsjuka i blicken har jag tittat på hur kollegorna lämnat kvar uniformsjackan och den varma fleecetröjan i skåpet. Den slitna och urtvättade underställströjan har byts ut till den somriga och nytvättade pikettröjan. Med stora bländande leenden har de rullat ut från stationen. De ser så jädrans fräscha ut.....!
Vill också, vill vara ute och patrullera.
* Det var länge se'n sist ;-) *
Livet har rullat på i 180 vill jag lova och för det mesta bara i positiva led!!! Livet leker och allt känns toppen. Det fina vårvädret gör ju inte saken sämre. Har hänt en hel del sedan sist..... inte konstigt då jag var inne och skrev i maj senast. Lite fler rynkor och gråa hårstrån har nog tittat fram och ytterligare en födelsedag har avklarats. Skönt, då jag inte lider av någon åldersnoja än så länge.
Njuter mest av livet och det goda. Kanske lite för mycket av det goda ibland.... Ser att folk tittar lite extra på min smått växande kropp men ingen vågar fråga något men jag ser att tankarna går i högvarv.
Jo visst stämmer det, att tvåbarnsmamman ska bli mamma till tre om allt går vägen. I september är en ytterligare en mix av den tidigare så lyckade kombinationen av Josefine/Roine-generna beräknad att titta ut. Med gravidhormoner pumpandes för fullt i den växande kroppen har mamman nu fått hänga in sin uniform i skåpet, där den kommer att hänga och samla damm i 1,5 år.... Känns lite vemodigt för mamman som älskar sitt jobb som ordningspolis men hon ser fram emot en lärorik och rolig tid på med spännande utredningar. Hon har ju förstått att ibland måste även denna mamma inse sina begränsningar, särskilt då knapphålet och knappen på de annars så stora uniformsbyxorna sitter på var sin sida på magen och byxorna hålls uppe med en gummisnodd. När skyddsvästen inte går att knäppa utan att kardborrbanden går upp och det nu mer tunga bältet runt höfterna sitter under brösten i slutet av alla arbetspass.