josefine

Årets alla hjärtans dag började med familjefrukost som sig bör. På köksbordet tändes det ljus och läckerheter dukades fram. Bakmaskinen gav oss nygräddat bröd och ur fruktcentrifugen serverades nypressad fruktjuise och äggröran stog mamman för.

Efter frukost var det dags för äldsta dotterns fina presenter till alla. Mamman fick ett halsband och ett par jättefina örhängen med hjärtan som dottern tillverkat själv. Med var också en fin teckning tillägnad den bästa mamman i världen, dvs moi =)

Mamman och barnen beslöt sig sedan för att ta en promenad med hunden i solen, i det dock lite blåsiga vädret runt området de bor i. Sagt och gjort och halvvägs, efter att mamman och stora dottern blivit sams efter bråket om vinterjackan så blev det riktigt mysigt med prat om allt mellan himmel och jord. 

Senare på eftermiddagen var det dags för familjen att bege sig till Scaniarinken men innan de kom iväg, så fick de starta bilen med hjälp av grannen och ett par startkablar. Tur att de var ute i någelunda god tid den här gången.
I rinkens lounge intogs det mat och dryck innan det var dags att se hur SSK fick storstryk av Luleå. Bebis var hur snäll och söt som helst med ett par stora hörselkåpor över öronen som tryckte fram de runda och goa kinderna ordentligt.

Med Mc Donalds i näven kom vi hem och så fort påsarnas innehåll slukats bar det iväg till granngatan där melodifestival och trevligt sällskap väntade.

Nu ligger barnen och sover sött i sina sängar.......   

♥ Thelma blir ett år idag. Vår lilla hundvalp har blivit stora tösen =) ♥


♥

♥

♥

♥

Har alldeles för mycket tid, jag vet. Men igår när jag dammsög så slog det mig vad ett köksgolv kan avslöja mycket om oss som familj. Under ett dygn är det en hel del som hamnar där, därav detta evighetsgöra att dammsuga.....

Vi börjar med köksbordet. Matrester, särskilt vid Elias stol ligger majsrester från gårdagens middag. Runt Wilmas stol ligger det Bindeez-pärlor sedan hon pärlat  på kvällen och efter bådas korttillverkning innan läggdags, så ligger det pappersremsor och skräpar lite här och var.

Vid Thelmas matskål eller rättare sagt bredvid, så ligger det små potatisbitar som hon sorterat ut från skålen för att nå köttet och sedan inte orkat äta upp. Och när vi ändå pratar om hundrackarn den söta, så har hon lämnat söndertuggade träpinnar på dörrmattan vid altandörren från den nu mer halvtrasiga vedkorgen . Jag ser även sågspån och näverbitar från det att Roine bar in nysågad ved under gårdagen via altandörren och ner till källaren.

Från bänken bredvid det vita kylskåpet med alla smutsiga fingeravtryck, där vi har vår stora skärbräda har det åkt ner en hel del på golvet. Diverse brödsmulor, alfagroddar, paprikakärnor, bladpersilja och en och annan frukostflinga glimmar mot det gråa golvet.

Lite spritt överallt på hela golvet ligger det grus. Små små irriterande stenar som fastnat under skorna, ramlat av i hallen och följt med strumporna in till köket. Även små snussmulor ligger spridda, då det snusas baksnus i familjen och det sista i handflatan som ej bakas in måstet man ju borsta av på golvet.

Nedanför andra köksbänken, vid spisen ligger det svarta och snusliknande smulor men det är kaffe som spillts när perkulatorns sil fyllts på flertalet gånger under dagen. Det ligger även lite mjöl utpuffat på golvet då det bakats bröd i bakmaskinen under natten. Mjölet användes även av  Wilma när hon ville bjuda grannen på fika och bakade sockerkaka och då jag själv gjorde redning till såsen. Ingen majzena här inte.  

Tillsist har vi golvet vid diskhon och sopskåpet. Där kan man hitta det mesta, bland annat morotsskal som flygit ur diskhon då Elias själv skalat en morot, som han bara var tvungen att äta precis innan middagen för att han var så hungrig. En plastbit från en trasig leksak har åkt ur den proppfulla soppåsen och hamnat på golvet och bredvid den ligger aluminiumlocket som satt på creme fraise burken. Smulor finns det gott om även här, då mest gårdagens smulor som torkats bort från skärbrädan och färdats i handen genom rummet men inte hamnat i soporna.

Summasummarum:
Här bor det majsätande och pyssliga barn och en busig gnagande hund. Två marsvin som älskar paprika och bladpersilja. Det finns en mamma som dricker för mycket kaffe och gillar bröd alldeles för mycket men försöker göra dem så nyttiga som möjligt. En snusande pappa som vädret till trots är ute och sågar ved.  Dock finns det en bebis men hon är fortfarande för litenför att ge mamma en massa städjobb =)

Ja bebis har kommit, för si så där 4 månader och 9 dagar sedan =)

Efter att pustande gått över tiden med sju hela och otroligt långa dagar så satte allt tillslut igång. På ren rutin och stark vilja så gick förlossningen galant och i en rasande fart.

Efter svaga förvärkar hemma under dagen, så satte det igång rejält och snabbt på senkvällen. 50 minuter efter ankomst till förlossningen så hade jag äntligen ett stycke underbart bebis i mina armar!!! Ville gärna ha en septemberbebis, så med tolv minuter tillgodo så fick jag min önskan uppfylld. Den 30 september klockan 23.48 kom en lillskrutta på 4890g och 55 cm lång till världen och hon har fått namnet Alva. 

Har tänkt skriva här så många gånger men så fort jag börjat så har det pockats på min uppmärksamhet... Har det inte varit ammningsdags så har det varit blöjbytardags eller bära runt en gråtande bebisdags eller lagamatdags och hänga tvättdags eller läxläsningsdags eller pysseldags och ut på hundpromenadsdags..... men jag tycker faktiskt att det är rätt coolt, ja rent av supercoolt att vara trebarnsmorsa =)) 

Livet är faktiskt alldeles underbart och jag har ju nu min lilla barnaskara som jag alltid önskat mig. Vissst kretsar det mesta nu runt Alva och hennes rutiner men jag njuter, liksom hennes syskon. De avgudar Alva och vill ha henne hos sig hela tiden. Wilma är ju en gåva från gudarana som hjälper sin mamma som en räddande ängel när Alva vägrar släppa taget om mamman sin. 
 
Jag är lycklig!