* Kampen *

Kampen mot graviditetskilona har nu börjat på allvar. Det är hela 8 stycken kvar, väl utplacerade på magen, låren och den cellulitspäckade rumpan. Har inte längre något att skylla på, då kroppen läkt oförskämt bra och relativt snabbt. 

Hade en ganska lång mys- och sovfas som nybliven trebarnsmamma, då latmasken riktigt fick gro till sig. Efter att jag och Alva lämnat de stora barnen till skolan, så kröp vi ner i sängen när vi kom hem och sov läääänge =) Sedan var det bara att äta lite innan det var dags att hämta hem de stora igen.

Bestämde mig efter nyår att nu fick det vara nog. Tremånader var tillräckligt, så nu var det dags att utrota latmasken och det har faktiskt gått ganska bra. Nu är det inte längre sängen som gäller när vi kommer hem strax efter klockan åtta, utan promenad med en glad Alva i vagnen och en ännu gladare hund i kopplet och en piggare mamma med rosiga kinder som intar frukost med god aptit och kaffe som smakar ljuvligt. 

Har även satt igång med löpning, styrketräning och step-up och detta innan klockan tio på träningsdagarna, så det är på god väg hoppas jag. Har ju en uniform som jag måste tränga på mig när det eventuellt är dags att börja småjobba i april/maj. Vill ju inte sjunka så lågt så jag måste beställa en ny eller allt nytt.....  

Men det här med träning, det är faktiskt så underbart trots tröttheten jag ibland känner när jag lämnar huset. När jag väl kommer iväg och börjar värma upp så försvinner tröttheten illa kvickt. Första träffen med löpbandet blev ett kärt återseende och det kändes helt underbart att stå där igen, jag bara längtade till nästa gång vi skulle träffas.

Efter ett avslutat träningspass så pumpar endorfinerna runt i trebarnsmammakroppen och hon går runt här hemma och bara ler. Tålamodsbanken har fyllts på och många kramar blir det. 

Lilla Alva som oftast är med ser roat på hur mamma stånkar, svettas och hur mammas kropp guppar lite här och där. Hon förstår inte riktigt vad som hänt =)

Vill även säga tack till dig Pia som också kämpar på och svettas med mig och pushar så att man inte kan "strunta" i träningen. Kul och skönt att ha en träningspartner med bebis!!!!


Kommentarer
Postat av: Pia

Tack själv det är jag som behöver pushas på o det är skönt att ha nån att stötta sig emot.Man ser fram emot varje veckas träningar,det är jättekul o skönt att ha kommit igång.....Kram.....

2009-02-10 @ 16:41:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback