* Ingripandeövning och vapen *
I skolan i fredags hade vi ingripandeövning hela förmiddagen. Det var absolut den bästa övningen hittills!!! Vi hade riktiga skådespelare som figuranter och allt kändes verkligen på riktigt. De hade till uppgift att agera efter hur vi bemötte dem. I alla olika case var det någon form av misshandel som skett på någon närstående och därefter vi blir som poliser ditkallade. Patrullen har egentligen ingen aning vad som skett innan de får kontakt med de berörda. Jag tror att de flesta fick ett larm där någon granne eller annan har ringt och sagt att de hör bråk och skrik från den aktuella adressen. När vi inte agerade själva , så fick vi se de andras ingripande och då självklart inte de man själv skulle på. Till råga på allt så filmades hela ingripandet och det ska nu analyseras av två andra i klassen och sedan redovisas och då ska godbitar ur filmen spelas upp. Vi har således en annan patrulls ingripande att analysera. Usch, jag hatar att höra och se mig själv....
Jag var skitnervös innan, nervös för att göra fel eller att jag inte skulle få någon bra kontakt med målsägaren. Precis innan övning sa jag faktiskt till mig själv att skärpa mig. Mitt motto för i år är ju att ha kul på övnigarna och se det just som övningar. Jag får ju göra fel och jag vet ju att det är kul så fort vi är inne.
Jag och Tobbe var patrull och det kändes jättebra för Tobbe är lika med trygghet. Vi fick ett larm om bråk och skrik från en lägenhet där det bodde en familj från mellanöstern. När vi kommer till platsen, så stannar vi utanför dörren en stund och lyssnar. Vi hör en man och en kvinna som skriker och plötsligt hör vi att någon får ett slag, varpå kvinnan börjar gråta. Då knackar vi på dörren och efter ett stund kommer en man och öppnar. Vi går in och det visar sig att det är en bror och en syster som är hemma. På lägenhetsgolvet ligger det tidningar och böcker huller om buller. Systern kommer ut från toaletten och hon blöder ur örsnibben och är röd på kinden.
Tobbe och jag delar på oss, jag tar systern till ett sovrum och han stannar med brodern. Sedan samtalar jag med systern i ca 45 minuter. Jag får henne att berätta vad som hänt och tillslut att göra en anmälan mot brodern. Brodern hade kommit hem och skrikit till henne om en massa saker hon inte hade gjort och han hade kastat böcker på golvet. Han hade blivit argare och knuffat henne så att hon ramlat och hamnat i soffan två gånger och tillslut hade han slagit till henne över kinden, så hårt att örhänget slitits bort ur örat.
Jag vill säga tack till skådespelarna, de var så duktiga och de har väckt en hel del tankar eller rättare sagt känslor i mig. Känslan att sitta med en person man inte känner, som råkat ut för något som ingen borde få råka ut för och man vill verkligen nå fram, att de ska förstå att jag bryr mig och att jag vill hjälpa. Samtidigt är det så mycket annat som står i vägen för dem, saker som sker om de anmäler. Jag fick även känna på hur det känns att få en viktig fråga från målsägaren och inte kunna svara på den.
När övningen var klar eller bröts pga tidsbrist så fick vi feedback av skådespelarna. Jag fick bara höra bra saker och det värmde så otroligt mycket! Känner att det var bra för mig, få lite mer självförtroende och tro på mig själv. Som sagt var, sluta vara nervös inför övningarna.
Tråkigt nog så blev de bilder som togs under vårt ingripande så suddiga och dåliga att det inte är någon ide att visa dem.
Försök att titta bortom den stora rumpan, ser du krutröken ? ;-)
Bilderna ska illustrera hur man först ligger på mage bakom skydd/skylet för att sedan, komma upp lite på sidan och då kunna se målet, sikta och skjuta. Därefter lägger man sig i ursprungsställningen igen.
Efter lunch var det dags för vapen, ett långpass på mer än tre timmar. Vi fick prova på olika skjutställningar, sittande på knä och liggandes. Vi fick även prova på att skjuta skydd-skyl, dvs vi är bakom något som antingen kan skyla oss eller är tillräckligt starkt så att det skydda oss mot kulor. Vi har alltså ett hot framför oss. Vi lärde oss hur vi ska titta fram för att lokalisera målet och sedan hur vi ska göra när vi ska skjuta mot det. Detta gjorde vi både stående, knäsittandes och liggandes. Lektionen var jättekul och jag var helt mör efteråt, efter all konsentration. Lektionen avslutades med vapenvård.
Snart är det dags för kompitensprovet i skytte och det var skönt att höra att vi har två drillpass kvar innan dess.
Jag var skitnervös innan, nervös för att göra fel eller att jag inte skulle få någon bra kontakt med målsägaren. Precis innan övning sa jag faktiskt till mig själv att skärpa mig. Mitt motto för i år är ju att ha kul på övnigarna och se det just som övningar. Jag får ju göra fel och jag vet ju att det är kul så fort vi är inne.
Jag och Tobbe var patrull och det kändes jättebra för Tobbe är lika med trygghet. Vi fick ett larm om bråk och skrik från en lägenhet där det bodde en familj från mellanöstern. När vi kommer till platsen, så stannar vi utanför dörren en stund och lyssnar. Vi hör en man och en kvinna som skriker och plötsligt hör vi att någon får ett slag, varpå kvinnan börjar gråta. Då knackar vi på dörren och efter ett stund kommer en man och öppnar. Vi går in och det visar sig att det är en bror och en syster som är hemma. På lägenhetsgolvet ligger det tidningar och böcker huller om buller. Systern kommer ut från toaletten och hon blöder ur örsnibben och är röd på kinden.
Tobbe och jag delar på oss, jag tar systern till ett sovrum och han stannar med brodern. Sedan samtalar jag med systern i ca 45 minuter. Jag får henne att berätta vad som hänt och tillslut att göra en anmälan mot brodern. Brodern hade kommit hem och skrikit till henne om en massa saker hon inte hade gjort och han hade kastat böcker på golvet. Han hade blivit argare och knuffat henne så att hon ramlat och hamnat i soffan två gånger och tillslut hade han slagit till henne över kinden, så hårt att örhänget slitits bort ur örat.
Jag vill säga tack till skådespelarna, de var så duktiga och de har väckt en hel del tankar eller rättare sagt känslor i mig. Känslan att sitta med en person man inte känner, som råkat ut för något som ingen borde få råka ut för och man vill verkligen nå fram, att de ska förstå att jag bryr mig och att jag vill hjälpa. Samtidigt är det så mycket annat som står i vägen för dem, saker som sker om de anmäler. Jag fick även känna på hur det känns att få en viktig fråga från målsägaren och inte kunna svara på den.
När övningen var klar eller bröts pga tidsbrist så fick vi feedback av skådespelarna. Jag fick bara höra bra saker och det värmde så otroligt mycket! Känner att det var bra för mig, få lite mer självförtroende och tro på mig själv. Som sagt var, sluta vara nervös inför övningarna.
Tråkigt nog så blev de bilder som togs under vårt ingripande så suddiga och dåliga att det inte är någon ide att visa dem.
Bilderna ska illustrera hur man först ligger på mage bakom skydd/skylet för att sedan, komma upp lite på sidan och då kunna se målet, sikta och skjuta. Därefter lägger man sig i ursprungsställningen igen.
Efter lunch var det dags för vapen, ett långpass på mer än tre timmar. Vi fick prova på olika skjutställningar, sittande på knä och liggandes. Vi fick även prova på att skjuta skydd-skyl, dvs vi är bakom något som antingen kan skyla oss eller är tillräckligt starkt så att det skydda oss mot kulor. Vi har alltså ett hot framför oss. Vi lärde oss hur vi ska titta fram för att lokalisera målet och sedan hur vi ska göra när vi ska skjuta mot det. Detta gjorde vi både stående, knäsittandes och liggandes. Lektionen var jättekul och jag var helt mör efteråt, efter all konsentration. Lektionen avslutades med vapenvård.
Snart är det dags för kompitensprovet i skytte och det var skönt att höra att vi har två drillpass kvar innan dess.
Kommentarer
Trackback